På bättringsvägen
Har glömt att uppdatera hur det går för
Truls med mjölken. 
Sista jag skrev nåt om det så åt han lite vanlig gröt..
Han var väldigt gasig och hård i magen. Hade svårt att bajsa om man inte gav honom katrinplommon 3 gånger om dagen.
Innerst inne förstod jag att det är klart att han inte ska ha det så, det är inte normalt att behöva äta 1 stor burk katrinplommon varje dag för att lyckas bajsa. Men någonstans hoppades jag att det inte var en reaktion.
Vi fick se oss besegrade när läkarna tyckte vi skulle introducera vanlig ersättning. 
Allt blev ett helvete igen. 
Magsmärtorna kom tillbaka. Han låg på nätterna och skrek av magknip, det av bara 30ml vanlig ersättning per dygn.
Vi provade ett par dagar, tog uppbehåll, det blev lite bättre men aldrig bra. Sen provade vi igen. Med exakt samma resultat.
Efter två veckor hade vi telefonkontakt med läkaren som ansåg att "nej han är inte fri från sin allergi". Tillbaka till strikt mjölkfritt igen. 
Vi har hållt på 1 vecka och vi ser redan skillnad! Han bajsar igen, 2-3 gånger per dag. Han är gladare. Sover fortfarande oroligt men vaknar inte med panik för han har så ont i magen.

Stackars Truls. Vad har han gjort för att förtjäna så knölig mage? 

Han är så känslig i magen att det är helt galet. Och jag vet ju precis vem han ärvt det ifrån. (Moi)
Vi kämpar på med magen. Som det är nu kan han inte äta någon fast föda efter kl 15 för så får han magknip på natten, inte jätte ont men tillräckligt för att han inte ska kunna sova.
Vi ska börja med mag på eftermiddagarna snart igen, 1 tsk i taget för att vänja magen sakta..



Slut
Känner mig slut som artist. Typ. 
Allt är just nu jobbigt för Truls. 
Han är inne i en väldigt jobbig fas. Han har sån himla separationsångest och det mörks extremt mycket på nätterna. Han sover så fruktansvärt oroligt. Jag snittar nog sammanlagt 3-4h per natt just nu. Han vill sova på mig, bokstavligen! Som en nyfödd bebis ni vet. På bröstkorgen. Bara det att han är nååågot tyngre nu. Får halv ligga mot väggen och sover väldigt lätt. Vaknar till av minsta lilla rörelse eller suck från Truls.

På dagarna ska han bli buren, hela tiden. Räcker med att jag sitter för långt bort på golvet för att han ska bryta ihop
och vilja bli upplyft. 
Man känner sig så himla otillräcklig. Och det är svårt för Robin också som också känner sig otillräcklig. 

Jag hoppas den här fasen är över snart, för jag är verkligen helt slut. 
Känner att jag isolerar mig. För jag orkar inte träffa folk. Jag försöker sova när han sover och när han är vaken försöker jag roa honom för att slippa ha ett plåster på mig.

Det är tur han är söt! ❤️



Möhippa
Förra lördagen var det möhippa för Jill. 
Kan inte säga mer än: sjukt kul har vi haft det!!
Bodde på hotell över natten. Sovit helt ensam för första gången på 8 månader. 

Beskriver dagen i bilder istället för med ord!