Allt är just nu jobbigt för Truls. 

Han är inne i en väldigt jobbig fas. Han har sån himla separationsångest och det mörks extremt mycket på nätterna. Han sover så fruktansvärt oroligt. Jag snittar nog sammanlagt 3-4h per natt just nu. Han vill sova på mig, bokstavligen! Som en nyfödd bebis ni vet. På bröstkorgen. Bara det att han är nååågot tyngre nu. Får halv ligga mot väggen och sover väldigt lätt. Vaknar till av minsta lilla rörelse eller suck från Truls.

På dagarna ska han bli buren, hela tiden. Räcker med att jag sitter för långt bort på golvet för att han ska bryta ihop

och vilja bli upplyft. 

Man känner sig så himla otillräcklig. Och det är svårt för Robin också som också känner sig otillräcklig. 

Jag hoppas den här fasen är över snart, för jag är verkligen helt slut. 

Känner att jag isolerar mig. För jag orkar inte träffa folk. Jag försöker sova när han sover och när han är vaken försöker jag roa honom för att slippa ha ett plåster på mig.

Det är tur han är söt! ❤️