Det är de små sakerna som betyder nåt!
Att vara förskollärare är inte ett lätt yrke, det är mycket stress inom förskolans värld, det sätts press på oss från många olika håll.. och det är ofta jag känner att: vad håller jag på med? Är det värt att gå in i väggen för ett jobbs skull? Varför är jag kvar? 

Har på senare tid känt att jag får svårare och svårare att motivera mig själv att gå till jobbet. Stressen känns mer påtaglig nu när jag är gravid! Jag har börjat få foglossning, så jag har ont ont ont i ryggslutet och det strålar mot höfter och ner i ljumskarna. Jag får även sammandragningar när det är stressigt och mycket att göra..


Men ibland finns det små ljusglimtar där jag påminns om varför jag valde att bli förskollärare, jag påminns om varför jag är kvar! BARNEN! Det är för deras skull..  Få se deras utveckling, deras glädje när de utforskar nya saker i livet.

Idag kom ett barn fram till mig på gården med en isklump och sa: 
"Du får den här av mig!"
"Tack.. Varför då?"
"För att jag tycker om dig Hanna"
Strax därefter ser jag att den är hjärtformad och blir helt rörd! När något så litet, betyder så mycket! Det är då det är värt att gå till jobbet!



None None

Jättebra skrivet <3

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress