Napp
Truls är inne i en fas där allt där jobbigt känns det som. Förut funkade det bra att inte ha napp så mycket på dagtid.  Men nu är det en kamp att ta den ifrån honom. Han gråter så hysteriskt och hjärtskärande. 
Vet inte riktigt hur jag (vi) ska takla det. 
Vi förstår att det är jobbigt för honom nu. Han sover dåligt om han inte sover i vår säng, för då sover han som en stock hela natten utan uppvak. Han sommar varje kväll i sin säng utan problem men vaknar och är så fruktansvärt ledsen och ropar på oss. "Rädd mamma.. Läskigt" 
Vi tror att han drömmer mycket mardrömmar.
Antagligen är nappberoendet en reaktion på många saker tillsammans, dåligt sömn, mardrömmar, blivit storebror, börjat prata mycket, börjat potträna. En trygghet liksom.
Har pratat med förskolan och de märker också ett större behov av nappen men har lätt att avleda honom när han blir ledsen så han glömmer bort den. 
Hemma är det inte lika lätt att avleda, för jag måste till och från ge Milo uppmärksamhet, typ vid amning.
Bvc säger att vi inte ska ta kampen nu, han behöver som trygghet den här stunden.

Vi får väl gå på det men det känns ändå problematiskt..

Skit sur för att jag vill ta nappen och ta en bild utan napp i munnen

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress